Livet är tillbaka och jag svettas i min tvättstuga till härliga toner av Robyns senaste album. Familjen springer fram och tillbaka mellan garaget och vardagsrummet och mitt i mellan sitter jag och flåsar. Svetten fullkomligt sprutar ur kroppen (kan bero på torktumlaren) och benen pumpar på. Jag växlar upp och kör en riktigt tuff backe på 7 min, underbart. Jag måste blunda för att inte få in den forsande svetten i ögonen. Jag tar några klunkar vatten, får nya krafter och kör på igen. Barnen hejar på och dansar till musiken i mellan varven. Det är helt fantastiskt att kunna utföra dessa prestationer mitt i vardagen, mitt ibland familjen här och nu. När passet är klart frågar barnen om inte de också kan få cykla inne. –Nja, ni når ju inte ner till pedalerna på min cykel men vi får se vad pappa har i garaget. Efter lite letande och funderande fick vi i alla fall pallat upp en cykel jämte min. Hur stolta som helst turas de nu om att köra på kapp med mig i tvättstugan till härliga toner av Robyn medans tvättberget bara växer. Hur inspirerade är inte det?
Rocky rocky
TriUllis 